Triathlon med hund 2016, 3 september.

Frågan vi alla oroligt ställde oss var: ” Skulle vädret hålla i sig, eller skulle det bli en repris från förra året?” Vi studerade oroligt väderprognosen tidigt på morgonen, och höll tummarna. Det såg inte ut som om vi skulle ha vädergudarna med oss i år heller.

Men vädret höll i sig under dagen, uppehåll med lite duggregn, och vi skymtade till och med solen en kort stund mitt på dagen.

Vi funktionärer, Sanna Öhqvist, Lars Haarala, Michael Ahola, Mats Nordin, Agneta Degerstedt, Therese Saarinen, Björn Dahl, Hans Carlsson och hela min familj, samlades tidigt på morgonen för att ställa i ordning det sista på banan och få bojarna o vattnet. Kajaken sjösattes och Agneta kastade sig ivrigt i för en premiärtur på sjön.

Prisbordet med alla fina priser från de olika sponsorerna packades upp och sekretariatet ställdes i ordning. Deltagarna började strömma in vid 9- tiden och växlingsområdet sattes proffsigt upp av Hans Carlsson och hans bror.

Precis vid bangenomgången vid 10-tiden började det att droppa från ovan…… förbannat tänkte jag när min fina lista med hållpunkter smetades ut av regnet. Jag hann inte mer än avsluta bangenomgången så hade det slutat att regna…. Phu.

Starten närmade sig om det hördes på långt håll att deltagarna började förbereda sig och dina hundar inför starten. Hundar som skällde och ylade av förväntan inför dagens uppdrag.

De fyra lagen startade först från bryggan och det var minst sagt kaos i vattnet innan en av deltagarna tog ledning och simmade bort mot den första bojen. Hundarna fiskades upp av Björn vid bryggan när de hade avslutat simningen.

Vattnet skvätte både från hundarna och delatagarna när de kastade sig i väg mot nästa moment, cyklingen. Ivrigt påhejade av sina lagkamrater dundrade hundarna med föraren släpandes i linorna bakom sig ut i slottsområdet. Ett lugn inföll en kort stund innan det var dags för de individuellt startande att börja röra sig ner mot bryggan. En efter en hoppade de i vattnet och gav sig iväg mot de två bojarna. När alla individuellt startande hade kastat sig upp på cyklarna så var det dags för lagen att växla och för att upprepa momenten igen. Vi som stod på bryggan hörde långt innan det var dags för växling då publiken hejade på sina favoriter som kom inspringandes mot växlingsområdet.

Jag viskade i min dotters öra ”- Det här är hundsport.” Hon log mot mig och sa ”- Jag vet mamma.”

Dagen flöt på och jag såg många fantastiska ekipage stappla över mållinjen med ett nöjt leende. Det var några som utmärkte sig lite extra, Dennis som sprang alla sträckorna själv med olika hundar, Mastiffen Ivan som briljerade trots sin stora hydda och Lea som endast är 12 år gammal.

Det var härligt att se att så många stannade och applåderade vid prisutdelningen. Jag har fått ta emot många mail och sms där deltagarna tackar för ett fantastiskt event.

Tusen tack för i år alla ni fantastiska hundmänniskor från hela landet.

//Britta Agardh

2016-09-03 13.32.05

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.