Nytt sponsringsekipage, Jakthund

Jag heter Zara Winkler och har tre labradorer av jakttyp, tikarna Magda och Pejla, och hanen Braith.

Jag är hundförare på fågeljakter under säsong och annars så går vi på prov och tävlingar.

Searover Pims ”Pejla” är tiken som är sponsringshund 2013, hon är född november 2010. Vi har tävlat lite och hon är uppflyttad till Öppenklass på B och C prov.

B-prov är en officiell provform som testar retrieverns jaktliga egenskaper på ett sätt som är så likt riktig jakt som möjligt.  På B-prov används ”kallvilt” som är upptinat fruset vilt  (t.ex. kråka, and, mås, duva och kanin) utom i ekl där man använder dummys. Hunden får i uppgift att på land och i vatten apportera vilt som den markerat, eller som den blir anvisad. Den ska också kunna söka av ett område självständigt.

En retriever ska i sitt arbete som apporterande fågelhund vara lättförd och effektiv. Därför måste den ha stor samarbetsvilja, en bra näsa och verklig viltfinnarförmåga, bra
markeringsförmåga, en mjuk mun för att inte skada viltet, och stor sök- och apporteringslust. Den får inte tveka att arbeta i kallt vatten eller tjocka vassar, och den ska visa stadga, dvs sitta tyst och lugn även när det skjuts och faller vilt i dess närhet. En retriever med en tydlig av- och påknapp har bäst förutsättningar att klara av den stress som den jaktliga situationen innebär. Och den största lyckan för en retriever ska vara att få lämna av det apporterade viltet till sin förare!

C-prov är en inofficiell tävling som avgörs på dummies och hundarna prövas på fyra eller fem stationer. Det kan röra sig om markeringar, dirigeringar, närsök eller en liten walk-up. Varje station har ”sin” domare som bedömer hundens prestation utifrån en skala på 20 poäng.

A-prov är ett officiellt prov i skarp läge, dvs riktigt jakt. Det är större krav på lydnad och stadga, och till skillnad från B-proven är skeendet oförutsägbart. Både förare och hund
måste vara koncentrerade, fokuserade, samspelta och uppmärksamma för att kunna klara sig bra på ett A-prov. En annan skillnad mot B-proven är att man inte skickar hunden på några stora, självständiga sök. Däremot ska hunden kunna söka av ett noga angivet, mer begränsat område, och hålla sig i det området oavsett vad som händer runt omkring. På en jakt är det nämligen helt avgörande att hunden inte stör ojagad mark. Det finns två klasser: Kvalificeringsklass (kkl) och elitklass (ekl). Du måste ha godkänt i kkl för att få starta i ekl, som är en konkurrensklass.
Mitt mål med Pejla är att få två första pris i öppenklass nu i vår och/eller i höst, till hösten är också målet att bli godkända på kkl. Detta är målen för 2013 men större mål finns självklart, vi siktar på SM!

Min fördel med Pejla är att hon är väldigt lyhörd och extremt villig att vara tillags, hon vill alltid göra rätt. Hon är tyst, lugn och fokuserad. Vi är ett team hon och jag! Pejlas nackdel är att hon gillar att bli styrd mer än att jobba självständigt. Här måste jag släppa på hennes lydnad lite.

2013 är vårt år och med hjälp från Britta så har vi ännu större förutsättningar att lyckas!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.