Terapi- Puls

Då jag genom åren kunnat kartlägga arbetande hundar före och efter psykisk belastning och fysisk belastning, var förhoppningen att detta även kunde göras på miniatyrhästar som arbetar inom terapi. Frågan var bara hur?

För att stilla min nyfikenhet följde jag med terapi hästen Bibbi, Amerikansk miniatyrhäst, till ett äldreboende i centrala Stockholm (2015-10-20).

1

Dagen började med att så kliniskt som möjligt se hur olika fysiska belastningar påverkade hästen. Lättare sagt än gjort. Hästen fick gå på löpbandet för en tillvänjning och en rörelseanalys. Inom tre minuter hade Bibbi stabiliserat sin puls och anpassat sig till den nya miljön. Noterade cirka 67 bpm i arbetspuls.

2Bibbi1

För att öka belastningen ytterligare försedde vi Bibbi med tomma viktmanschetter på bakbenen. Arbetspulsen ökade till 85 bpm och rörelseomfånget ökade markant. Hästen fick gå med viktmanschetter i cirka fem minuter. Då hästen skötte sig fantastiskt bra på löpbandet, fick den avsluta pulstesterna på vibrationsplattan. Hästen höll på att somna stående. Den visade upprepade gånger att den ville lägga sig ner, men vibrationsplattan hade begränsad yta.

3

Hästens puls vandrade sakta ner och efter fem minuter noterade jag att pulsen var cirka 36 bpm! Otroligt.

Jag vet av erfarenhet att pulsen på hundar varierar och hundar helt klart påverkas av sinnesintryck, och Bibbi fungerade på samma sätt. Jag trodde att pulsen skulle vara mer oregelbunden och betydligt högre än vad som visade sig på pulsmätaren.

Bibbi transport

Vi tog en rask promenad från Odenplan till äldreboendet, en promenad på ungefär 10 minuter. Hästen påverkades helt klart av den fysiska belastningen, och även av den omgivande miljön. Det var bussar, bilar, cyklar, barnvagnar, byggplatser och ruscher över övergångsställen. De höga plusvärdena borde vara yttre intryck som påverkade hästen, då den fysiska belastningen var relativt konstant.

Bibbi besök

Efter 17 minuter går Therese Saarinen in i cirkeln av människor som sitter och väntar på hästarna. Det var folksamling på cirka 70 personer.

5

De flesta av de äldre som samlats i en cirkel runt hästarna satt ner vilket var en mycket bra position ur hästanas synvinkel. Det fanns en hel grupp med mycket förväntansfulla barn och väntade i cirkeln.

Jag fick se det Therese beskrivit för mig, nämligen en enorm glädje hos de som fick klappa och prata med hästarna. Några äldre var mer ivriga än andra och hästarna stod tålmodigt och lät sig bli klappade. Jag hörde de äldre prata om gamla minnen om hur hästarna användes i deras barndom. Att få se, känna och lukta på hästarna väckte många gamla minnen.

Jag vill passa på att tacka Therese Saarinen från Hälsans Djur och terapihästana Bibbi och Asko för att jag fick möjlighet till att stilla en del av min nyfikenhet.

Det har givetvis väckts nya frågor som jag gärna vill ha svar på……

Kan vi människor ställa samma krav på ett flykt djur som en predator? Har hästen samma förmåga att kunna anpassa sig till nya miljöer och växlande belastningsformer? Hur länge orkar en häst arbeta under ett pass inom terapi?

Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.