Träningshelg i Finland 2010-12-04

Träningshelg i Finland december 2010

2010-12-03. Packat och klart in i minsta detalj.

Fick låna en kollegas hund för att kunna åka över till Finland för att hålla en kurs under helgen.
Resan till färjan på Stadsgården höll på att sluta riktigt illa då det var snökaus och bilarna liksom sniglade sig fram i trafiken. Ingen visade någon hänsyn till att vi skulle med en färja.
Efter att ha kört fel och hamnat bland alla lastbilarna (tog av en infart för tidigt) och retat livet ur en riktigt sur gammal söderkis hamnade jag äntligen på rätt sida om färjan.
Vi slumrade till i hytten ett par timmar och gick sedan upp på däck och kissa av Viper. Lite lustigt att sjöfolket tror att en hund ska sätta sig i en sandlåda och kissa och bajsa. Vad jag har läst är detta endast beprövat på katter inomhus. Kontentan av att det endast fanns en sandlåda att göra i från sig i var att Viper vägrade att kissa.
Lämnade Viper i hytten för att gå upp till Tax-free och köpa lite billig snus…. Tvärnobben blev det på det. ”-Vi säljer inte snus i Finland!!!” ”- Va fals”, vi är ju på en båtjävel mellan Sverige och Finland vad sitter det i? Det blev kalla handen och inget snus för mig inte.
Tänkte att jag skulle ta mig en lång varm dusch som kompensation, men det skulle jag ju inte gjort.
När jag står där i den minimala duschen hör jag att Viper piper och tittar ut. Konstaterar att han inte var så förtjust i att sitta utanför och vänta, men jag duschade på en liten stund till.
När jag kom ut från duschen inser jag till min fasa att jag är helt solo. Panik, var är hunden??
Drar på mig byxorna och en tröja och rusar ut barfota och drar igen dörren bakom mig…. jävlar, kortet till dörren ligger i jackan. Stövlar upp till plan 7 och försöker att armbåga mig fram bland berusade finnar. Meddelar den finska fjollan bakom disken att det är en lös hund någonstans på båten och att jag har blivit utlåst från hytten. ”-Ja, ja då är det väl bara att börja att leta då, säger han på finlandssvenska. Sliter åt mig ett nytt kort av honom och rusar vidare i jakten på den försvunna hunden. Var kan han ha tagit vägen??? Har han bestämt sig för att simma tillbaka till Sverige?
Springer ner i hytten och drar på mig ett par skor och väl ute i korridoren igen springer jag på en uniformerad man med en infångningssnara i handen. Tar rygg på denne och hittar lille Viper i baren på plan 6. Jäkla hund.

Nog om detta.
Vi seglade i land i Åbo på fredag kväll kl. 19:00 lokaltid.
Väderförhållandena var inte de mest optimala då jag knappt såg röken av vägen.
Fem timmar senare var jag framme hos Johanna i den pyttelilla byn Närpes, 7,5 mil söder om Vasa.
Ett hjärtligt välkomnande och ett kärt återseende. Jag fick en kort guidning på den stora gården och spande in Johannas nya rehabiliteringsavdelning. Det var otroligt imponerande.

Lördag 4: december.

Revelj kl. 08:00 och vid den tidpunkten hade Johanna redan utfodrat gårdens alla djur och dukat fram en rejäl frukost.
Draghundskursen hölls i ett lokalt litet café med riggad powerpoint dagen till ära.
Det var otroligt inspirerande att höra hur deltagarnas hundvardag såg ut och hur de önskade att den såg ut. Vi serverades Janssons frestelse till lunch och var klara med teorin vid 13:00.
Efter lunch hade jag planerat att Viper skulle visa upp sina talanger i lydnaden genom att hjälpa mig att visa targetträningen som vi övat på. Nu var det så att Viper inte hade för avsikt att hjälpa mig med någonting utan riktade in sig på att göra det så jävligt som möjligt för mig.
Viper rusade fram mot targeten och slet med sig den, ruskade den, tuggade på den, drog ett par ärevarv med den och vägrade att släppa den. Jag sa några förmaningens ord till Viper och trodde i min enfald att detta skulle hjälpa, men icke. Det blev snarare värre. Det hel slutade med att jag kopplade Viper och försökte att ta honom till bilen för att han skulle få sitta av sitt straff, men Viper bet sig fast i kopplet och kampade åt ett helt annat håll. Fem minuter senare satt Viper i bilen och jag var sjöblöt av svett och lite röd på kinderna.

Vi selade på samtliga hundar och fick alla hundar att dra kätting och pulka. Vissa individer var mer villiga att dra än andra men alla presterade över förväntan.
Några åkte skidor och andra valde att gå med/efter sina hundar.
Det var en mycket god stämning bland deltagarna och vi fick oss ett par goda skratt.
Helt underbart att se hur alla hundägarna samarbetade med sina hundar. Hoppas nu att alla fortsätter att träna sina hundar och för den delen även sig själva.
Dagen avslutades med att Johanna bjöd på glögg och pepparkakor (funderar på att köpa en hel burk med pepparkakor till Viper på vägen hem…)
Johanna och jag åkte till Johannas föräldrahem för att hämta upp sonen Wilhelm och jag fick mig en guidning i pappa Rosendals fiskförädlingsfabrik som han startade upp 1985. Passade på att köpa en hel påse med lax i alla dess färger och former.

Söndag 5 december

Vi satte igång spårdagen redan från morgonen. Det var många nya ansikten och nya förväntningar hos deltagarna.
Jag var laddad på att få dela med mig av mina erfarenheter från skog och mark.
De nya deltagarna fick vår färjehistoria berättad och de tjöt givetvis av skratt. Visst är det roligt att kunna bjuda på sig själv….
Spritpennorna gick varma på blädderblocket och tiden bara sprang ifrån mig. Vips så var det dags för lunch och därefter åkte vi hem till Johanna för att diskutera upplägget för inomhus söket.
Det blev verkligen så lyckat. Hundägarna var till en början mycket tveksamma och försiktiga men snappade mycket fort upp konceptet. Alla hundana hittade någon… med andra ord så hoppas jag innerligt att vi inte har glömt någon i Johannas lada.
Det var intressant att se de olika hundraserna representerade (labrador, tax/beagle, sheltie, forster, tollare m.fl.).
Jag hoppas nu verkligen att dessa deltagare fortsätter att aktivera sina hundar under vintern så att jag har möjlighet att åka över till Finland till våren för att fortsätta detta projekt.

batar/Schiff01.gif

För er som inte visste så firar Finland sin självständighetsdag den 6 december och jag blev varnad av Johanna innan jag åkte att det kunde vara lite holabadola på färjan tillbaka till Sverige. Jo tack det kan jag intyga. Jag hann knappt parkera bilen på färjan förrän jag såg det första partyoffret. En kvinna i 55-60 års åldern med en Engelsk mastiff i kopplet som vägrade att gå en meter. Kvinnan var så berusad så att hon ramlade två gånger i trappan upp till entré plan. Väl uppe på entré plan så lutade hon sig emot en låtsas kompis och ramlade raklång ner i golvet bredvid sin tjocka hund. Vilken syn. Nog om detta.
Jag satte upp en stege under handtaget till hyttdörren för att försäkra mig om att inte skulle vakna ensam under morgontimmarna, eller med annan okänd person i hytten. Viper lade sig under sängen i protest.

Kommentarer från helgen:

Hej,

”taxen” Elli o. Sami tackar för den intressanta dagen 🙂
Som nybörjare fick jag massor av nyttig och intressant information. Mycket var helt annorlunda än jag trott. Nu är det mycket lättare att förstå hunden och dens tankar. Synd att vädret inte var det bästa (fastän det inte var kallt) och riktig spårning inte kunde göras. Väntar med spänning på våren och att få prova på spårning i skogen.

Mvh Sami Lind

—————————————————————————————————–

Emma Simberg skriver:

Hej!
Emma o Hanna tackar också för en intressant och givande söndag, och ser fram emot en spårningshelg på våren!

—————————————————————————————————

Det här inlägget postades i Kurser/ Utbildningar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *